Stefan Åsbrink anser att kritiken kring aktiva förvaltare till viss del är befogad.

Publicerad 1 okt 2013

Sverigeförvaltaren med ett annorlunda angreppssätt


I konkurrens med över hundra andra Sverigefonder utmärker sig Monyx Svenska Aktier från mängden. Anledningen är fondförvaltarens något annorlunda sätt att förvalta fondens kapital.

0
0
1
1056
5599
Laika Consulting
46
13
6642
14.0

Normal
0

21

false
false
false

SV
JA
X-NONE

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}

– Personligen anser jag att det traditionella förvaltningssättet, att enbart analysera bolag och företagsledningar, till viss del är slöseri med tid. Det är omöjligt att ha full information om till exempel Sveriges 50 största bolag. Förvaltningen bör därför kompletteras med global makroanalys samt analys av marknadspsykologi och flockbeteenden.

 

Det säger Stefan Åsbrink som förvaltar Sverigefonden Monyx Svenska Aktier. I mitten av september uppgick fondens avkastning till 20 procent och med den låga förvaltningsavgiften på 0,7 procent sticker den ut från mängden.

En anledning till fondens framgångar är förvaltarens något annorlunda angreppssätt. Med en bakgrund som nationalekonom och statistiker har Stefan Åsbrink en tydlig makrobild i förvaltningen och lägger en stor vikt vid att granska marknadsdata genom olika analysprogram.

– Min uppfattning är att förvaltare av svenska aktier ofta är företagsekonomer i grunden och därför lägger ett stort fokus vid att besöka bolag, sitta på företagspresentationer samt analysera bolagsdata. Jag har också studerat företagsekonomi, men är framförallt en nationalekonom och statistiker. Det har gett mig en något annorlunda infallsvinkel, konstaterar han.

 

Förvaltarstilen utmärker sig bland annat genom att Stefan försöker hålla sig en bit från företagen för att kunna behålla en hög integritet. Han konstaterar att många förvaltare riskerar att bli kära i sina aktier, speciellt om de har en nära relation med företagsledningen.

– Det kostar tid att sitta på möten med företagsledningar när du redan på förhand vet att du inte kommer att få någon ytterligare information. I dag finns siffror och analyser kring de stora bolagen så pass tillgängligt att det är lättare att vara objektiv om du befinner dig en bit ifrån ledningen. Att bara analysera bolagsdata räcker inte heller för en komplett investeringsprocess, berättar han.

 

Effektiv riskminimering skapar fördelar i förvaltningen

En av de saker Stefan försöker bedöma genom olika statistiska metoder är sannolikheter kring börsnedgångar och när marknaden, vid exempelvis en panikrörelse, väntas bottna. Han lägger ner mycket kraft på att analysera marknadspsykologi och använder spelteori och beteendevetenskap för att kunna förutspå hur marknaden kommer reagera på ny information. 

För att effektivt kunna minimera risker i investeringsprocessen använder han även sina samlade erfarenheter från att ha förvaltat hedgefonder under många år.

– En styrka inom förvaltningen är att kunna använda derivat som riskreduceringsverktyg för att snabbt minska portföljrisken. Nya fondbestämmelser har öppnat denna möjlighet för förvaltare, men märkligt nog är det få Sverigeförvaltare som utnyttjar den, säger han.

 

Han konstaterar att förvaltare, som inte använder sig av derivat, har en mycket omständlig process om de snabbt vill kunna minska risken i portföljen. Detta eftersom de då bör sälja av i proportion till alla portföljens innehav för att inte portföljen ska bli ”skev”. En konsekvens är att många förvaltare, trots en försämrad makrobild, inte gör så stora förändringar. Bland annat eftersom de förväntas ligga nästan hundra procent investerade och nära sitt jämförelseindex.

– Har förvaltaren en insikt om att marknaden är på väg att gå ner, och trots det inte drar ner risken i portföljen, anser jag att det är på gränsen till ett tjänstefel mot spararen. Monyx Sverigefond är långt ifrån en hedgefond men tillåter en viss avvikelse från index. I kombination med att derivat används i förvaltningen kan portföljrisken effektivt minimeras på bara några minuter.

Debatten kring aktivt förvaltade fonder är befogad

Passiviteten bland förvaltare gör också att Stefan Åsbrink anser att de senaste månadernas debatt kring värdet av aktiv förvaltning är befogad. Den amerikanske nationalekonomen William Sharpe har bland annat ifrågasatt om aktiv förvaltning verkligen lönar sig i jämförelse med en indexförvaltning.

Stefan Åsbrink förstår till viss del kritiken:

– I dag finns det gott om exempel på fonder som ligger så pass nära sitt jämförelseindex att de mer eller mindre är indexfonder, men ändå tar bolagen betalt för dem som om de vore aktivt förvaltade. Men i andra fall, exempelvis inom Monyx och inom Didner&Gerges Sverigefonder, tillåts en större avvikelse från index. Det gör att värdet i jämförelse med en indexfond ökar betydligt. I Monyx fall motsvarar dessutom avgiften en normalavgift för en indexfond.

 

Stefan Åsbrink konstaterar att vissa trender antyder att det just nu sker ett skifte inom marknaden och att förvaltare ”från den gamla stock picker-skolan” till viss del blivit ersatta av datorer och analysprogram.

– Det tyder på att marknaden vaknat till och går mot en förvaltningsmodell som skapar mervärden för investerarna genom ett mer strukturerat angreppssätt. Global makroanalys och analys av marknadspsykologi kommer på sikt att bli en självklar del i investeringsprocessen, avslutar han.