Touchdown Rio de Janeiro 

Efter en lång tids resa över Atlanten landar flygplanet på Galeão International Airport, Rio de Janeiros internationella flygplats och Brasiliens näst största. Klimatet är behagligt varmt, även om fuktigheten känns aningen påtaglig. Överallt finns dramatiska berg som skjuter upp flera hundra meter. Däremellan stadskärnor insprängda och så de stora och inbjudande stränderna.

Vidhängt turistindustrin är olje- och gasindustrin en nyckelsektor för den brasilianska ekonomin. Landet är världens 12:e största oljeproducent och har varit en nettoexportör av olja sedan 2011. Brasilien importerar emellertid fortfarande lätt olja från Mellanöstern, eftersom flera raffinaderier, byggda under 1960- och 1970-talet under militärregeringen, inte är lämpade att bearbeta den tunga oljan i brasilianska reserver, som upptäcktes decennier senare. Fram till 1997 hade det statligt ägda Petróleo Brasileiro S.A. (Petrobras) ett monopol på olja. Efter privatisering och utförsäljning av statliga tillgångar engagerar sig nu mer än 50 oljebolag i oljeproduktion och prospektering, tillika Maha Energy.

Efter en tids väntan på att kvittera ut incheckat bagage möter jag VD Jonas Lindvall som väntar vid inrikesterminalen. Nu väntar ett tredagarsschema med besök på bolagets oljeproducerande fält samt på kontoret i Rio de Janeiro. Vi kommer också få reda på vad som händer när två svenskar verksamma inom oljeindustrin möts inne på Starbucks café på Rio De Janeiros flygplats. Mer om det senare!

Efter ombyte till obligatoriska säkerhetskläder inväntar vi arbetsledaren Bob Balkenbush som befinner sig i möte med personal som informeras om daglig säkerhet samt aktuella arbetsuppgifter. Bob är kontrakterad petroleumingenjör från USA och arbetar i skift på bolagets anläggningar i Brasilien. Under vår rundtur på fältet berättar han om tidigare uppgraderingsarbete på faciliteten, borrningen av brunnen MH-1 samt bolagets viktiga planer för kvarvarande del av 2019.

”De senaste åren har tekniska problem hämmat produktionen på Tartaruga-fältet”, berättar han. Något som Maha Energy bevisat kunna lösa genom ett intensivt och lyckosamt investeringsprogram 2018. Med en större rördimension och en dedikerad jetpump har bolaget med låg risk och lite kapital ökat flödet på fältets ena brunn, 7TTG-brunnen, med upp till 1 000 fat olja per dag, kombinerat från brunnens oljekällor, nämnda P1 respektive P6. Vidare slutfördes en lyckad horisontell sidoborrning av brunnen 107D som inväntar ytterligare hydraulisk stimulans och utrensningar av hålet innan den sätts på produktion. Brunnen uppvisar per idag ett fritt flöde om 70 fat olja per dag utan stimulans. Totalt är detta är en mångfaldig produktionsökning än vad fältet producerade vid förvärvet 2017.

Beppe. Jonas. Starbucks 

Innan vi lämnar Tartaruga hör jag Jonas tala med en annan svensk på plats. Beppe som han heter, föddes i Söderhamn men är numera bosatt i Brasilien. Sedan 1994 har han varit aktiv i den brasilianska oljeboomen. Den riktiga resan började dock 1997 när han tillsammans med sin far startade Five Star Services, ett helsvenskt familjeföretag som skulle betjäna den snabbväxande brasilianska offshoreindustrin från Macaé – landets oljehuvudstad. Det var en blommande industri med fokus på att bemanna riggar och reparera utrustning för de bolag som borrar utanför kusten. Företaget hade en tillväxtboom och omsatte vid en tidpunkt runt 270 miljoner kronor med drygt 600 anställda, varav 120 på land och resten ute på riggarna.

2015 drabbades oljan av ett omfattande prisfall efter flera år av historiskt höga priser. En extremt utmanade period, berättar Beppe, som fick bevittna flera konkurser och var själv nära att tvingas stänga butiken. Det blev en tid att både uthärda och överleva.

Samtidigt hade ett oljebolag med svensk ägare planer att börja borra på land i Brasilien. En affärsmöjlighet tänkte Beppe och skickade ett antal e-mail innan telefonen kunde lyftas till Jonas Lindvall. Tiden gick och det var slumpen som avgjorde att både Jonas och Beppe träffades inne på Starbucks Café på Rio de Janeiros flygplats. Jonas behövde vid tidpunkten en rigg anpassad för kommande projekt på Tartaruga och Beppe hade passande nog en borrigg för uthyrning. Det tog tid att övertyga en motsträvig norrlänning, skrattade Beppe och pekar på den aktiva riggen på fältet. Resten är historia.

Tiefältet – bolagets kassako

Efter en övernattning i hamnstaden Aracaju belägen i östra Brasilien, återupptas resandet till bolagets nästa oljefält Tie, beläget i delstaten Bahia. 

Det var genom en strategisk kapitalinjektion 2017 som bolaget kunde sikta på högre tillväxt genom förvärvet av Kanadabolaget Gran Tierras brasilianska verksamhet. Förvärvet och förädlingen av oljefältet blev ett kommande bevis på att bolagets så kallade 40-40-20 strategi är såpass framgångsrik. Den bygger på att Mahas verksamhet till 40 procent ska utgöras av oljeproduktion som ger ett stabilt kassaflöde. 40 procent ska bestå av utvärdering och vidareutveckling av befintliga oljetillgångar. De återstående 20 procenten ska enligt strategin utgöras av närhetsprospektering av hittills ej borrade och otestade tillgångar. En spännande krydda utöver det vid stunden producerande Tie-fältet var sex prospekteringslicenser som ingick i förvärvet, och där redan 90 miljoner dollar investerats. Värdet av licenserna är fortfarande idag osäkert men kan på sikt vara en betydande uppsida för bolaget. 

Tie-fältet, som upptäcktes 2009, producerar i dagsläget lätt olja från från två oberoende sandstenreservoarer. Oljan är av lätt karaktär vilket betyder att den flödar fritt och inte nödvändigtvis behöver pumpas upp. Produktionen från blockets tre brunnar transporteras till kunder med oljetruckar och tillhörande gas säljs på lokal marknad. 

En timmes bilfärd återstår tills vi anländer till Tie. Man blir varse om behovet av att investera i landets infrastruktur efter flera timmars resa på guppig, ojämn och skadad väg. På många ställen fladdrar även Brasiliens vackra flagga som skyltar ”Ordem e Progresso”, vilket betyder ordning och framsteg. Trots detta kantas landet av höga nivåer av kriminalitet och våld, vilket kanske förklarar varför vi färdas i två fordon utrustade med skottsäkra glas. 

Vi anländer till en säkerhetskontroll som övervakar in- och utpasseringar på fältet. Två beväpnade vakter ber oss fylla i ett besöksformulär innan vi släpps in på anläggningen. Här välkomnas vi av Rick Carr. Rick började som ingenjör på bolaget sent 2017 och har över 20 års erfarenhet av oljeindustrin från västra Kanada. Sedan tillträdet har han varit involverad i uppgraderingsarbetet av Tie-fältet men även ansvarat för utbyggnad och konstruktion av bolagets anläggningar. Under rundvisning berättar han hur väl bolaget har förvaltat kronjuvelen, eller bolagets ”kassako” som den allmänt blivit känd som.

”Vid övertagandet av licensen var produktionen ytterst begränsad till enbart 1 000 fat olja per dag genom fältets ena brunn GTE-4”, berättar han. ”Syskonbrunnen GTE-3 var tillfälligt nedstängd och vi
hade planer på att borra en ytterligare produktionsbrunn – Attic Well.” 

Första ingreppet var att tillföra vatteninjicering till GTE-4 som genast påvisade god effekt. Volymen olja
från brunnen kunde stabiliseras och kunde flöda fritt till ytan utan jetpump. Den andra brunnen, GTE-3,
fick ett specialdesignat pumpsystem från USA som ökade produktionen dramatiskt. För att fortsätta
utforska otappad potential och utöka ytterligare produktion påbörjades arbetet med
produktionsbrunnen Attic-Well. ”Produktionsvolymen har varit strypt då vi kan producera mer olja än
vad vi kunnat hantera och sälja”, fortsätter han.

Kontoret i Rio De Janeiro 

Dag tre anländer vi till Maha Energys operativa kontor i Rio De Janeiro. Vi välkomnas av HR-specialisten Fernanda Gallio, som tar emot oss vid facilitetens säkerhetskontroll på bottenplan. Kontoret är beläget högt upp i byggnaden med vyer över berget Pedra Da Gávea som dominerar de avancerade strandområdena i Rio.

Fernanda arbetade hos lokalens tidigare hyresgäst, offshore-företaget Pacific Drilling. Efter att bolaget valt att lägga ner sin operativa verksamhet i området blev Fernanda delaktig i processen att överlåta lokalerna till en ny aktör – Maha Energy – där hon fortsatte sin karriär inom HR. Väl uppe på kontoret introducerar hon oss till kontorets chef, Luciana Borges. 

Luciana Borges har över 16 års erfarenhet inom affärsadministration med fokus på ekonomi inom olje -och gasindustrin. Efter examen inom finans från Federal University of Rio de Janeiro arbetade hon på ett oberoende revisionsbolag. Innan startskottet som chef hos Maha Energy 2017 var Luciana positionerad hos Gran Tierra vars brasilianska verksamhet senare förvärvades av bolaget. 

Luciana visar oss runt i det moderna och luftiga kontorslandskapet och vi välkomnas av många i personalen. Det är en trivsam miljö med en salig blandning av inhyrda konsulter samt bolagets anställda. Cirka 12 personer av Maha Energys personal bemannar kontoret. Vidare finns cirka 18 personer fördelade på Tie -och Tartarugafältet tillsammans med inhyrd bemanning av petroleumingenjörer från bland annat Kanada. Bolaget hade ytterligare två kontor belägna i Salvador och Aracaju innan de startade processen att centralisera den administrativa verksamheten till kontoret i Rio. ”Det var inte bara kompetenta Fernanda som ingick i överlåtelsen av Pacific Drillings lokaler”, skämtar Luciana. Så gott som samtliga inventarier i form av datorer, möbler och serverpark ingick vid övertagandet och medförde en smidig övergång till det nya kontoret.

Luciana frågar oss om vi fick chansen att besöka det närliggande reservatet för sköldpaddor. Företagets ena oljefält, Tartaruga, betyder nämligen sköldpadda på portugisiska och är en av flera grannar runt oljefältet. En del i bolagets interna miljöpolicy ingår att stötta och freda biologisk mångfald som finns runt verksamheten, berättar hon. På Tartaruga bistår Maha Energy med både teknisk utrustning och expertis till det närliggande reservatet. Parallellt jobbar även bolaget med det närliggande samhället där en rad olika utbildnings -och sociala projekt ingår för att stötta lokalbefolkningen. 

Med utökad verksamhet i inte minst Brasilien har bolaget även rekryterat många nya medarbetare på både kontor och operativt ute på fält. Jag frågar Luciana vilka utmaningar som nu föreligger när bolaget undergår en kraftig expansion: ”Den största utmaningen är givetvis hela verksamheten som är i drift dygnet runt. Vi är fortfarande ett juniorbolag i kraftig expansion vilket medför sina utmaningar på exempelvis personalsidan. Även om vi alla är placerade i Brasilien finns det även skillnader i kulturer på de olika arbetsplatserna, det är otroligt hur annorlunda det kan vara. Att hantera alla dessa olikheter är både utmanande och spännande”.

Jag nämner att vi träffade bolagets språktolk, Toro, vid besöket på Tartaruga-fältet och frågar vidare om bolagets möjligheter att hitta rätt personal som är bevandrad inom både språk -och teknisk kompetens. ”Det är utmanande. I själv verket försöker vi rekrytera så mycket från Brasilien som möjligt. Ambitionen är att anställa i först hand och hyra in konsulter därefter, varav nyckelpositionerna ska utgöras av anställningar. Kunskapsprofilen ska ligga inom on-shore verksamhet vilket kan vara en prövning då stora delar av yrkeskåren från bland annat från Petrobas har erfarenhet från offshore borrningar. Sammantaget är kombinationen av goda kunskaper i engelska samt bakgrund inom on-shore verksamhet en utmaning. Men vi kommer nå dit!” avslutar Luciana.

Startskottet hos Maha Energy började för Dirk i maj 2018, när han fick ett ledande ansvar att överse verksamhetens borrningar samt uppgraderingar av bolagets befintliga oljefält. Även om bagaget är fyllt med över 30-års branscherfarenhet från länder som Algeriet, Nigeria, Kurdistan, Albanien och Kanada så är inget likt Brasilien menar han. ”Det är en verksamhet i högt tempo och de gäller att vara väl förberedd. Utmaningar omfattar inte alltid teknik och verktyg, det är densamma som på vilket annat oljefält som helst. Utmaningen befinner sig i att få allt att röra sig smidigt samt att hålla kostnader nere, vilket möjliggörs med bra ledning och tidsplanering.” 

Jag berättar om tidigare samtal med personal från kontoret och oljefälten, där flera just pekar på hur viktigt tidsschemat är och vilka utmaningar som finns inom den brasilianska byråkratin. ”Ibland går det åt så mycket energi och planering för att genomföra något väldigt enkelt”. 

Dirk vet varken om han ska skratta eller sucka. 

”Vi hade för avsikt att importera specialverktyg från Amerika och detta under en viss tidspress. Vi hade en befintlig del som fungerade för stunden men valde att gå på det bättre alternativet. Byråkratin och pappersarbetet började så fort vi valde alternativet att importera till Brasilien. Efter att försett myndigheter med all nödvändig information samt betalat importavgifter så visar det sig att verktyget blev liggandes i en hel vecka, redo för utkörning. Det var vår egna personal som fick lägga energi och påtryckningar för att verktyget fraktat till respektive arbetsplats”. 

Viktigt från exemplet ovan är, enligt Dirk, personalen som arbetar på kontoret. Somliga har tidigare erfarenhet från Gran Tierra och besitter god kontakt till distributörer och säljare. Det är dessa kollegor, menar Dirk, som är nyckeln till den dagliga verksamheten. 

Han avslutar: ”Det är väldigt viktigt att behålla våra fantastiska personal. Jag säger det alltid, oljan kommer alltid finnas där. Vissa hävdar att oljan är bolagets tillgångar, jag menar på att det är människorna i bolaget som utgör tillgångarna”.