Daniel Eriksson, produktchef på Folksam

Publicerad 31 okt 2012

Livförsäkringsutredningen leker med elden

Många har känt sig manade att delta i debatten om flytträtt av pensionssparande. Daniel Eriksson, produktdirektör på Folksam, anser att de har glömt en viktig aspekt: Att traditionell livförsäkring innebär ett socialt kontrakt mellan generationerna. Konsekvenserna av att bryta det kan bli svåra. Och det tycker han är synd eftersom en tradlivförsäkring för de allra flesta är unikt bra då den har låga avgifter, professionell förvaltning, kan ge livslång utbetalning och sprider risker på ett effektivt sätt.

Daniel Erikssons resonemang handlar bara om tradliv. När det gäller fondförsäkring, där spararen äger sitt kapital själv, borde flytträtten kunna införas omedelbart.

– Men tradliv är en annan sak. Det är en riktig försäkring, inte bara ett sparande. Kunden äger inte sitt eget kapital, utan har slutit avtal om att ingå i ett kollektiv. Inom kollektivet lånar de som är nytillkomna sparare riskutrymme från de som sparat länge. Och det fungerar eftersom dessa själva fick låna riskutrymme från sina företrädare, säger han.

Om äldre försäkringstagare får möjlighet att hoppa av när det är deras tur att låna ut riskutrymme, bryts det sociala kontraktet och försäkringen upphör att fungera.

Är då Daniel Eriksson helt emot en flytträtt?

– Nej, det finns en poäng med att inte behöva låsa in sitt kapital i 40 år. Men en retroaktiv lagstiftning är ett ingående och unikt ingrepp i avtalsfriheten och den måste utformas så att den verkligen gynnar försäkringsspararna och inga andra intressen, säger han.

Folksam var först bland de största livbolagen att införa flytträtt på allt sparande redan 2001. Samtidigt är bolaget ett av få kvarvarande ömsesidigt verkande bolag och som erbjuder tradliv.

– En del som inte kan så mycket om sparandeförsäkringar påstår att fondförsäkringar är bättre än tradliv för kunderna, men det är verkligen inte sant. Tradliv är fortfarande oslagbart bra för de flesta kunderna. Däremot har de bankägda försäkringsbolagen slutat sälja den typen av försäkringar eftersom det är svårt för aktieägarna att tjäna pengar på dem, säger Daniel Eriksson.

Genom sina kontorsnät har bankerna lätt att nå sparkunderna. Och det är i dessa samtal som många kunder lockas att flytta över allt sitt sparande mot löfte om lägre räntor på exempelvis bolånen. Eftersom tradlivsalternativet inte längre finns kvar i bankernas erbjudande, är det säkert att de flyttar som där sker kommer att gå från tradliv till fondförsäkring, oavsett om det är bra eller dåligt för kunderna.

– Det är inte ofta en flytt från tradliv till fondförsäkring faktiskt gynnar kunden. Som enskild sparare har man ingen chans att se igenom det – och vad värre är: i Livförsäkringsutredningen finns det inga möjligheter för kunden att ställa någon till svars för det. Istället förväntas kunden själv läsa all information och förstå exakt vad en flytt innebär. Det är ansvarslöst att lägga den bördan på kunderna, säger Daniel Eriksson.

För samhällets del kan en flytträtt som kan utövas när som helst, innebära svåra konsekvenser.

– Det innebär i praktiken att tradlivbolagen i varje stund måste vara beredda att betala ut hela försäkringskapitalet. Det förkortar placeringshorisonten och gör att tradlivkunderna inte längre kommer att kunna delta i långa investeringar, till exempel i infrastruktur, utbildning, energiomställning eller vård. Det är dåligt för samhällets långsiktiga kapitalförsörjning och det är dåligt för kunderna som i dag har en bra avkastning från dessa investeringar, säger Daniel Eriksson.

– Konsekvensen av en otyglad flytträtt blir också att lagstiftaren inför en ny risk för den finansiella stabiliteten – att livbolagen kan bli illikvida på samma sätt som banker idag kan och som legat bakom den finansiella oron i Europa. Och det är enorma belopp som nu sätts i spel. Mer än 1 500 miljarder kronor finns placerade i tradlivförsäkringar, vilket är långt mer än det totala banksparandet. Vi behöver inte nya regler som förstärker den nuvarande instabiliteten, för det förlorar samhället på. Livförsäkringsutredningen är en farlig lek med elden, säger Daniel Eriksson.

Han menar att det trots allt bör införas flytträtt eftersom det kan finnas kunder som verkligen vill flytta. Men då måste det vara med tillräckligt lång uppsägningstid för att undvika risken för en brandrea om tillgångar måste säljas i förtid.

– Med en lång uppsägningstid har försäkringsbolagen tillräckligt med tid att skaffa fram pengarna som ska betalas ut vid flyttar, säger Daniel Eriksson.

Något som både komplicerar och underlättar diskussionen om flytträtten är att en så försvinnande liten del av spararna verkligen vill ha flytträtten.

– Bland våra kunder är det väldigt få som själva kommer på idén att flytta från oss. En vild flytträtt är helt enkelt inte ett stort kundintresse. Då är det oansvarigt att införa retroaktiv lagstiftning som förstör möjligheterna för alla andra tradlivkunder att få behålla den pensionslösning de faktiskt vill ha – en bra tradlivförsäkring, säger Daniel Eriksson.